Om ångestreaktionen

Om ångestreaktionen

En kort beskrivning av ångestreaktionen, och dess fysiologiska och psykologiska grund.

Människan plågas inte av tingen i sig utan av sitt sätt att uppfatta dem
– Epiketetos

Ångestupplevelsen kan kännas väldigt besvärande och påverka många aspekter av vår vardag. Oavsett om ångesten handlar om en social rädsla eller en specifik sådan för t.ex. ormar, har den en grundläggande fysiologisk och psykologisk komponent som aktiveras när vi ställs inför omständigheter som vårt nervsystem uppfattar som potentiellt farliga.
 

Ångestreaktionen – En mobiliserande kraft

Ångestreaktionen har en i grund och botten en adaptiv funktion. Dess uppgift är att öka sannolikheten för vår överlevnad. Förenklat skulle man kunna säga att ångestreaktionen är kroppens sätt att mobilisera nödvändiga resurser för att vi på ett så snabbt sätt som möjligt ska kunna anpassa oss i en föränderlig omgivning där våra möjligheter att överblicka relevanta faror inte alltid räcker till.
 

Den fysiologiska aspekten av ångesten

Det engelska begreppet ”fight-or-flight” beskriver på ett bra sätt denna aspekt av ångestaktiveringen. Den fysiologiska reaktionen mobiliserar bl.a. de stora muskelgrupperna så att vi snabbt kan ”kämpa” eller ”fly” från den aktuella faran. Aktiveringen är omfattar hela kroppen. Den medför i sin tur en rad olika fysiologiska sensationer som var och en har sin specifika funktion. Några exempel är:

Om ångestupplevelsen | Psykolog.nu

På en mer detaljerad nivå kan man säga att den omedelbara ångestreaktionen regleras av det sympatiskaparasympatiska nervsystemet i det centrala nervsystemet. Det arbetar med elektriska nervimpulser och aktiveras därför blixtsnabbt. När ångestreaktionen blir mer långvarig är det framför allt det hypotalamiska-hypofysära-adrenokortikala systemet som reglerar den med hjälp av frigörandet av olika hormoner i blodomloppet.

Den fysiologiska aktiveringen är en autonom reaktion och står inte direkt under viljemässig kontroll.
 

Den psykologiska aspekten av ångesten

Den psykologiska upplevelsen av ångesten karaktäriseras ofta som ett så intensivt obehag att man har svårt att tänka på någonting annat. Den kan enklast förstås som en varningssignal som med tvingande kraft dirigerar vår uppmärksamhet till den aktuella faran. På det sättet har den också en överlevnadsfunktion i och med att den fokuserar våra kognitiva resurser till det som potentiellt kan utgöra ett hot mot vårt välbefinnande.

Nervsystemet gör emellertid ingen skillnad mellan en faktisk fara (som t.ex. en knivman som plötsligt hoppar fram och hotar oss) och en föreställd fara (som t.ex. våra föreställningar om vad andra människor kanske tycker och tänker om oss, om att vi kanske kommer att misslyckas i en kommande prestationssituation). De autonoma processerna triggas igång av själva upplevelsen av faran.

Detta innebär att vår tolkning av en potentiell farosituation kan ha en stor betydelse för våra möjligheter att reglera ångestreaktionen – en omständighet som psykologiska behandlingsmodeller av ångestbesvär ofta utgår ifrån.
 

Om ångestreaktionen

Av Hi-Young Kim Besök författarens webbsajt

Leg psykolog & leg psykoterapeut. Arbetat som psykolog sedan 2002. Forskat kring behandling av social fobi.