Perfektionism – att aldrig vara nöjd med sig själv

Perfektionism

Perfektionism är ett personlighetsdrag som beskriver en besatthet med det perfekta och en nästan fobisk rädsla för att misslyckas. Den kan ha en uttalad negativ påverkan på såväl den faktiska prestationen som på den egna självbilden.

Perfektionism

”Jag var egentligen aldrig nöjd med någonting som jag gjorde. I arbetet var stressen ofta så påtaglig att jag aldrig kunde leva upp till mina egna krav på såväl kvantitet som kvalitet, och hemma så räckte tiden aldrig till att vara den förälder som jag ville vara. Överallt hade jag den här känslan av otillräcklighet som jag inte kunde frigöra mig ifrån…”

Är du besatt av att göra allting perfekt? Upplever du ofta känslor av att du har svikit dig själv i prestationssituationer, nästan oavsett hur det faktiskt har gått? Är du aldrig nöjd med dig själv? Kräver du mycket av dig själv och andra viktiga människor i din omgivning?

Då kan du ha ett perfektionistiskt personlighetsdrag som kan göra livet svårt för dig, och som under vissa betingelser också kan medföra psykisk ohälsa i olika former.
 

Perfektionism som ett samhällsfenomen

Vi lever i en samtid som starkt betonar prestationsaspekter i stort sett alla livsdomäner. Förutom arbetslivet så kan de faktiska/upplevda kraven på prestationer vara påtagliga även när det gäller den privata livssfären och den egna personligheten. Föreställningen om det perfekta, att alltid överträffa sig själv och vara felfri, utgör en kollektiv framgångsmyt av vår tid.

Kombinationen av höga krav från omgivningen, bristande återkoppling på när man faktiskt har levt upp till dessa, begränsad egen kontroll av de situationella förutsättningarna och vårt aldrig sinande behov av bekräftelse och uppmärksamhet, tycks medföra en god grogrund för en upptagenhet med det perfekta och en besatt med att försöka undvika varje form av temporära misslyckanden.

Kännetecken på perfektionism

Perfektionism beskriver ett personlighetsdrag som kännetecknas av en upptagenhet med allt som man ”måste” eller ”borde”, och som ofta ger sig till känna i olika former av prestationssituationer.Den beskrevs som ett enskilt begrepp i den psykologiska litteraturen först i slutet av 1970-talet, men som process beskriver den förstås ett allmänmänskligt personlighetsdrag. Perfektionism kännetecknas bl.a. av:

Kännetecken
A. Överdrivet höga krav som inte är proportionerliga till vad situationen kräver.
B. En stark rädsla för att misslyckas och en strävan efter att undvika misstag (snarare än att lyckas).
C. Överdrivet kontrollerande, sökande efter återförsäkringar, tillrättavisandet av andra, och ett ältande kring negativa aspekter.
D. Dikotomt (allt-eller-inget, svart-och-vitt) tänkande kring prestationer. Den egna självvärderingen kopplas starkt ihop med utfallet av varje enskild prestation.

 

Perfektionism handlar egentligen om två samtidiga processer. Den första handlar om en strävan efter perfektion: att ständigt överträffa sig själv och maximera den egna prestation oavsett de yttre förutsättningarna. Den andra handlar om en stark rädsla för att misslyckas, och är ofta förknippad med en överdriven självkritik och negativ värdering av den egna prestationen.

Det finns en intressant aspekt av perfektionism som handlar om hur man tenderar att reagera när man väl lyckas nå upp till de högt ställda kraven. Paradoxalt nog händer det väldigt ofta att man ändå inte känner sig nöjd med den egna prestationen. Det som då sker är att man tenderar att problematisera den tidigare uppställda kravnivån. Den blir då plötsligt för lågt ställd, har fel fokus osv. Den medvetna uppmärksamheten tenderar på så vis att domineras av negativa aspekter, och kravnivån tenderar att skruvas upp ytterligare.

Denna process belyser en central aspekt av mer uttalad perfektionism: den faktiska prestationen har i perfektionismen alltid en underordnande roll till de underliggande negativa antaganden om vem man är, vad man egentligen förmår osv.
 

Kan perfektionism vara positivt?

Traditionellt sett har man haft en uppdelning mellan en funktionell och dysfunktionell perfektionism. Denna uppdelning lämnar emellertid mycket kvar att önska eftersom de aspekter som vanligtvis brukar listas under ”funktionell” perfektionism egentligen inte har någonting att göra med perfektionism som begrepp och fenomen.

Det finns mycket som tyder att det kan finnas positiva konsekvenser av perfektionism på kort sikt. Den kan initialt vara belönande och bekräftande. Förutom att man upplever sig vara i fas med den betoning på prestationsaspekter som präglar vår samtid, kan den också medför en förstärkt upplevelse av kontroll och självuppfyllelse. Den kan också temporärt medföra att den faktiska prestationen förbättras i och med att man har en konkret målbild (men samtidigt begränsa den personliga tillfredsställelsen av prestationen).

På lite längre sikt medför perfektionistiska drag nästan alltid en ökad påfrestning. Kombinationen höga krav och rädslan att misslyckas, leder till en mängd sekundära beteenden som tar såväl tid som kraft. Den negativa påverkan på den faktiska prestationen kan variera stort från person till person men i ett längre tidsperspektiv kan förekomsten av sekundära tillstånd (nedstämdhet, stressbesvär, ångestproblem m.m.) innebära en högre risk för en faktisk prestationsnedsättning. Med tiden leder en mer signifikant perfektionism till en ökning av frekvensen av upplevda misslyckanden, något som påverkar såväl självtillfredsställelsen som den egna självbilden. Det paradoxala kan då inträffa där man rent objektivt kanske presterar som tidigare men där man blir allt mindre nöjd med den egna prestationen.
 

Manifestationer av perfektionism

Att vara perfektionistiskt lagd innebär inte nödvändigtvis att den gör sig gällande på ett signifikant sätt i alla sammanhang. I likhet med andra personlighetsdrag är den faktiska positiva/negativa påverkan beroende av en komplicerad samverkan med kontextuella faktorer.

Några situationella omständigheter som kan utlösa/förstärka perfektionistiska manifestationer:

  • Aktiverande av inre krav/stressorer kring hur man borde/måste tänka, känna, göra
  • Begränsade yttre möjligheter att påverka de omständigheter som är kopplade till de inre stressorerna
  • Otydliga krav och förväntningar från omgivningen
  • Bristande feedback från omgivningen kring prestationsaspekter
  • Bristande positiv förstärkning i den sociala kommunikationen

Även om man ofta tenderar att förenkla bilden av perfektionism så är det viktigt att komma ihåg att den som ett personlighetsdrag egentligen inte är någonting mer dramatiskt än att allt annat som vi föds med. Perfektionism som personlighetsdrag kan dock under givna betingelser få ett uttryck som med ackumulerad effekt kan leda till negativa konsekvenser i form av försämrad eller fördröjd prestation och ökad förekomst av psykisk ohälsa.
 

Perfektionismens inverkan på andra tillstånd

Perfektionism har visat sig ha samband med förekomsten av en rad olika former av psykisk ohälsa:

Depressionsbesvär

Dimensioner av perfektionism har visat sig ha betydelse på bl.a. upplevelsen av kontroll/hopplöshet, rädsla för negativ värdering, upplevelse av stress, och låg självkänsla.


Ätstörningar

Det finns ett tydligt samband mellan ätstörningar och perfektionism. Perfektionism utgör både en riskfaktor för utvecklandet av ätstörningar av olika slag och en vidmakthållande/försvårande omständighet när ätstörningen väl är ett faktum. Människor som har en eller flera ätstörningsdiagnoser brukar också få de högsta poängen på de självskattningsskalor som finns rörande perfektionism.


Social fobi

Social fobi är starkt förknippad med en underliggande perfektionism rörande den egna personen, de misstag man kan tänkas göra och huruvida man förmår att leva upp till faktiska/föreställda krav i sociala sammanhang.

Sammantaget innebär en uttalad perfektionism såväl en sårbarhetsdimension för utvecklandet av psykisk ohälsa i olika former som en vidmakthållande faktor som kan försvåra tillfriskningstakten/graden.
 

Testa din perfektionism med MPS

Perfektionism i sig utgör inte en egen diagnos. Som personlighetsdrag kan det vara lika naturligt som att vi föds med t.ex. olika hår- eller ögonfärg. Beroende på kontextuella omständigheter kan dock det perfektionistiska draget överbetonas och förstärkas på ett sätt som över tid kan få påtaglig negativ påverkan på såväl den faktiska prestationsförmågan som den totala upplevda livskvaliteten.
 

Här nedan följer MPS-H som är en standardiserad självskattningsskala för perfektionism. Den är väl utprövad, och du kan använda den för att få en indikation om du kan ha en förstärkt tendens till perfektionism.

Som vid alla självskattningsskalor är det viktigt att ta resultatet med en nypa salt och inte se det som ett absolut diagnostiskt redskap.

En jämförelse av ditt eget resultat med existerande normgrupper kan, i kombination med mer kvalitativ information om hur du upplever dina problemsituationer, dock ge dig en indikation om du behöver ändra någonting i hur du relaterar till dina egna krav på dig själv.


 

MPS-H (Multidimensional Perfectionism Scale, Hewitt & Flett (1991)

Med hjälp av ett perfektionism test som MPS-H, kan du få en indikation om hur din perfektionism ligger i förhållande till normgrupper.

Perfektionism – att aldrig vara nöjd med sig själv

Av Hi-Young Kim Besök författarens webbsajt

Leg psykolog & leg psykoterapeut. Arbetat som psykolog sedan 2002. Forskat kring behandling av social fobi.
  • Erik Johansen

    Vilka behandlingar finns det för perfektionism? Jag tycker att jag har svårt att kontrollera de krav som jag har på mig själv…

  • Du kan få en behandling hos oss som utgår ifrån kognitiv-beteendeterapeutiska principer och som anpassas till dina förutsättningar och målsättningar. Behandlingen bygger bl.a. på existerande studier (Antony & Swindon, 1998; Ferguson & Rodway, 1994) och utgår ifrån de grundprinciper som föreslogs av Shafran, Cooper, & Fairburn (2002). En viktig komponent är också relevant emotionell reglering i de problematiska situationerna.

    Hör av dig om du vill veta mer!